Den svenska konstnären Louise Hävre har under två decennier förfinat en djupt emotionell och symbolisk praktik som förenar abstraktion med en transcendental berättelse. Född 1962 i Risinge och numera bosatt på Öland, började Hävre måla som ett sätt att bearbeta sorgen efter sin brors död. Från denna personliga början har hon utvecklat ett visuellt språk som får stort gensvar hos publik i både Europa och USA. Hennes verk har uppmärksammats i utställningar från Art Expo New York till Biennale i Cantalice, och finns i både privata och offentliga samlingar, inklusive Vatikanen och Stockholms universitet. Hävres konstnärliga röst är lika intuitiv som kraftfull — genomsyrad av teman som helande, transformation och ljus.

Hävre arbetar ofta i olja och akryl, och bygger upp sina målningar genom lager av gester och subtila tonövergångar, vilket gör att hennes bildvärld långsamt träder fram från ytan. Hon beskriver sin process som en dialog mellan känsla och fantasi, där varje komposition är ett rum för betraktaren att vandra i och tolka. Hennes målningar motstår strikt kategorisering, och rör sig fritt mellan abstrakt expressionism och visionärt symbolspråk. Utöver traditionella dukar experimenterar hon med ovanliga material — såsom bananblad preparerade av tibetanska munkar — och skapar skulpturala urnor med samma vördnad och emotionella laddning som hennes tvådimensionella verk.

I “The Source of Light” strålar en bred duk med ett balanserat, sol-liknande sken som fyller målningen med värme och eterisk kvalitet. Dova konturer av avlägsna byggnader eller ruiner verkar lösas upp i horisonten, som om minnen själva bleknar in och ut ur fokus. Färgerna skiftar från guld och bränd sienna till dimmiga rosa och djup turkos, och framkallar både intensiv känslomässig styrka och andlig reflektion. Det finns något Turner-liknande i hur ljuset blir både ämne och medium, men Hävres tolkning känns personligt förankrad, med metafysiska undertoner snarare än rent atmosfäriska effekter.

“Endless Mind” introducerar ett mer gesturalt abstrakt uttryck, med svepande bågar av blått och guld som stryker över ytan likt himmelska vindar. Texturen är taktil och levande, som om något precis under ytan håller på att avslöjas. Virvlar av färg drar ögat åt olika håll — ett inre landskap av rörelse, tanke och energi. Kompositionen antyder portar, minnesfragment, eller till och med kvantfenomen, i linje med Hävres intresse för samspelet mellan det mikroskopiska och det kosmiska. Som en bön i pigment, inbjuder verket till stillhet samtidigt som det förmedlar gränslös dynamik.